När man tror att man vet allt
Det finns ögonblick som du tror är de vackraste du någonsin upplevt, som sedan helt utan förvarning blir ännu vackrare. Som en vacker solnedgång som plötsligt blir ännu mer intensiv i färgen och blir ännu vackrare. Eller när du är på en livekonsert med ditt favoritband och dom spelar din absoluta favoritlåt. Du vet den där lilla biten innan refrängen ska komma och dina förväntningar är skyhöga. Du känner att det börjar rusa i kroppen. från tårna och snart upp mot hjärtat. Du vet hur bra det kommer låta. Tror du. Sen kommer den. Ruset har nått upp till hjärtat.
Känslan som infinner sig, lite som när du är nyförälskad och har sett fram emot att träffa personen i flera dagar. Varje gång det plingar på din telefon är det som att tusen små fjärilar flyger runt i din mage. Förväntningarna som gör att din kropp känns helt pirrig. Snart ska ni få ses. Du närmar dig personen, pulsen börjar öka och äntligen känner du värmen och doften av den andra när ni håller om varandra. Det exploderar i hela kroppen. Varenda cell i din kropp aktiveras och det rent av forsar känslor i hela din kropp. Refrängen som du hört så många gånger slår omkull dig så hårt att du aldrig någonsin känt dig så levande, den låter bättre än du kunnat drömma om.
Det där som sker när vi tror att vi vet redan vet allt, så händer det vi inte vet. Det där oväntade som vi inte kunnat förutse. När du glömmer världen runt om, är fullständigt närvarande och för en stund känner att du lever.Vi människor vill gärna tro att vi vet allt, men för varje dag som går vet vi mer. Och förhoppningsvis bättre.